Återträff

Jag har betalat in 370 kronor på ett konto. För det får jag; helstekt fläskfilé, råstekt potatis, portvinsstuvade champinjoner, kaffe och kaka.
Dessutom; åtskilliga återseenden. Vet inte hur jag kommer känna innan. Undrar hur alla kommer att känna innan. Blir ledsen när jag tänker på hur mycket ångest en klassåterträff kan skapa. För vissa. Andra kommer glatt berätta om sin fina karriär och visa kort på sin fina sambo plus gullig bebis på väg.
Jag är nåt mellanting. Det blev bra - men kanske inte som jag hade tänkt någonstans i bakhuvudet.

Mest nyfiken är jag på att se hur alla andra ser ut och vad alla gör. Vilka människor de har blivit.
Tänker att vi nog kommer att falla tillbaka i gamla roller.

Vilka skäl kan ha för att inte komma tror ni, förutom praktiska?


Jag hjärta offentlig förvaltning

...för ett tag sedan skrev jag bittert om kinkiga förvaltningsladies som lever för att göra livet citron för vanliga människor. Nu är jag omvänd! Vaknade med en klump i magen imorse. Visste att idag måste jag betala tillbaka för gamla ungdomssynder. Mitt sura bostadsbidrag anno 2004. En förmögenhet för en lusfattig student.

Ringde en viss offentlig förvaltning för att smöra till mig en avbetalningsplan. Möts av en kvittrande, sprudlande, superduperglad gosig dam som lever för att göra livet till en räkmacka för ångestfyllda bidragstagare.

"Men lilla vän du måste ju leva också, du kan få lägga upp det precis hur du vill!"

Vilken kärlek som strömmade emot mig genom luren!

Halleluja!

Ringde nog precis efter morgonkaffepausen...

Jag hjärta offentlig förvaltning

...för ett tag sedan skrev jag bittert om kinkiga förvaltningsladies som lever för att göra livet citron för vanliga människor. Nu är jag omvänd! Vaknade med en klump i magen imorse. Visste att idag måste jag betala tillbaka för gamla ungdomssynder. Mitt sura bostadsbidrag anno 2004. En förmögenhet för en lusfattig student.

Ringde en viss offentlig förvaltning för att smöra till mig en avbetalningsplan. Möts av en kvittrande, sprudlande, superduperglad gosig dam som lever för att göra livet till en räkmacka för ångestfyllda bidragstagare.

"Men lilla vän du måste ju leva också, du kan få lägga upp det precis hur du vill!"

Vilken kärlek som strömmade emot mig genom luren!

Halleluja!

Ringde nog precis efter morgonkaffepausen...

Need some assistance...

Sökes: snäll och lättsam person med stort tålamod, journalistisk utbildning och glimten i ögat. För: admintistrativa uppgifter såsom att hålla koll på min filofax, betala räkningar, prata i telefon med diverse försäljare (Bredbandsbolaget, Göteborgs el och energi, Hälsokosttjafs m.m.) komma ihåg folks födelsedagar, men även: laga mat, städa och småuppgifter som 9 000 tecken om nätmobbning, tre artiklar om skilsmässobarn, tre bokrecensioner samt en skivrecension.
Det har kört ihop sig. Du behöver bara jobba i två veckor, promise! Sedan är det lugnt. Betalar ganska bra, bara jag har fått iväg alla fakturor och sånt...

Så att jag kan få tid till annat såsom; att träna, öva på guran, kolla på film, kolla på TV, prata i telefon med vänner, gå och fika och sy den där väskan jag köpt tyg till. Jättefin, svart med orange foder.  

Please. Hör av er!!!

About förra inlägget: Jag älskar böcker, Guds gåva till mankind. Men va lite fed up på dem igår. Dom åt upp mig med sina oändliga rader...

Böcker, böcker, böcker...

Det har blivit min lott att läsa böcker. Jag var aldrig nån bokmal när jag var yngre. Helt plötsligt hade jag läst 60 poäng litteraturstudies. Helt plötsligt började jag recensera böcker och nu har jag ansvaret för en hel boksida... Och i brevlådan dimper det hela tiden ner massvis med tegelstenar. Det bara blev.
Iakttagelse: Varför måste alla böcker skrivna av kvinnor/tjejer vara rosa-aktiga? Ok, rosa är min favoritfärg men det betyder inte att jag tycker att det passar på böcker. Det ser så plastigt ut. Till och med feminister som Skugge har rosa kletat över hela hennes bittra småbarnsföräldersbok. Förresten är jag så trött på henne...
Vem har undgått att höra hur hon brukar Googla på sig själv och få över 600 000 träffar och tycker därför att hon är värd så mycket mer betalt. Vad är hon egentligen? Vad kan hon? Förutom att tycka om saker.... Skriva kan hon inte iallafall. Men ändå tjänar hon multum på just det.
Äsch, jag är bara avundsjuk. Det är min mors analys på det mesta. Så fort någon är dum.
...jag får bara 3 träffar på mig själv.

Det är inte trevligt...

... när man blir tillsagd på 7eleven när man står och glor i mags. Då e de bättre att sitta i lugn och ro på biblos och njuta av allt från Hemslöjden till Äventyrliga Familjer. Det är ett av mina nya lördagsnöjen. Ta en påse godis som inte prasslar. Sätta sig i en skön fotölj. Konsumera tidskrifter. Det finns en hörna med alla möjliga. Sen finns det en hörna med film- och musikmagasin. Heaven.

Oftast sitter jag på toaletten när jag går igenom tidningar. Då är man ändå lite stressad. (när jag var liten stod alltid mina lekkompisar och vaktade utanför toadörren, för de visste att jag fastnade där med Acke och Starlet om de inte knackade efter 5). Men om man avsätter ett par eller tre timmar i bibblan, medan andra rusar runt i shoppinghysterin, då är det avkoppling och mys.

Ses på stads lördagen efter påsk.

Min baby



Snart är hon min! EOS 300D...Vilken skönhet! Ett riktigt kap! Ledsen att jag hann före, Emil. Vilka äventyr vi ska ut på, hon och jag. Se världen på ett nytt sätt, fånga de där ögonblicken och låta andra få njuta av dem.

Ikväll ska vi kolla in Clooneys nya. En film om kommunist-häxjakten i Hollywood på 50-talet. Tänkvärt.
Annars är jag mitt uppe i Dr Zjivago, del 2 på filmklubben nästa vecka. (www.filmklubbens.blogg.se) Dramatisk, vackra skådisar, ledsna barn. Ärligt talat, jag måste ha halvsovit emellanåt för jag greppade aldrig handlingen. Nån som kan ge mig en up-date? Daniel, va det din favvo?

Snart: Nytt nummer av gulliga Vimmel. Plus nytt nymmer av Gyro, där jag och Hanna grävt bland unkna fördomar. Tack för samarbetet, stans bästa frukostvärdinna!
Bubblare: Grävartikel om soc. i tidningen Socialpolitik.

Har ni någon gång varit på en fest där ni känner på er att något kommer hända, ni kan inte riktigt engagera er i något av samtalen, för egentligen känns det som om ni sitter som en fluga på väggen och bara iakttar allt. Helt plötsligt kommer det. Peripetin, vändpunkten - det som gör att allt stannar upp. Ni är i centrum, men vill inte vara det.
Röd vätska gör fläckar på ljust sofftyg och är svårt att få bort, riktigt svårt. Sorry Olle och Malin.

Veckans citat: " Gud kan bara älska" - av en av de där fina damerna med knäppta händer i kyrkan.