ingridmarie

...eller vem det nu är som är bra på tennis nuförtiden. Är inte så insatt. Spelade idag för första gången sedan 2001. Det gick så sjukt dåligt då att jag inte velat röra ett racket på fem år. Men idag. Vilken forehand. Som en smäck. Lite svårare med backhanden. Konstigt. Efter matchen var jag torr som toapapper, men min motspelare var blöt som en sjö. Det är svårt att få bollarna att flyga åt det håll man vill.

Idag fyller Nadine! Grattis!

Ska skriva en artikel om nätmobbning för skolan. Gräver fram skit om socialtjänsten för två andra artiklar. Samt skuggar Hannes Råstam för en personresearch. Any ideas, just let me know.

Kommer härmed att anta en lite mer formell ton i mitt skrivande. Det har uppdagats för mig att min käre far nyttjar min blogg som startsida på sitt arbete. En språkpolis av stora mått. Kom igen pappa, skriv en kommentar!

Vet inte vad som hände den 13 februari. Men jag hade 70 besökare på min blogg den dagen.

Lite mys med söta brorsbarnen i pulkisbacken...

Efter vissa påtryckningar så pubbar jag denna storslagna bild. Mina kära klassvänner. May the Force be with you.

hittills har jag levt i en pastellrosa bomullstillvaro där äldre damer är goa, nyper en i kinden, bjuder på bakverk och har alltid ett klokt ord över.

tills jag hörde om dödshjälpstanten som trängde sig före Henk i kön, och Hannas Panduro-skräckisar som gnällde och drog henne i byxhällorna. Då började jag att tvivla.

idag vet jag. De finns överallt. På Skattemyndis vägrar censurdamen följa lagen och tittar på en som om man vore kriminell.  
På tingsrättens exp är man en nagel i kopieringsdamens mascaratyngda ögon.
På institutionen är man en irri-skitunge som vill ha ut sin tenta när hon har som mest papper att lägga i rätt file. Dallasgogglisdamen.

världen är ond. Varför kan de inte bara le lite? Eller hur vore det om alla förvaltingsladies pratade bebi-språk när man kom? 

Mycket bättre.

Vissa människor kan bara gå in i en butik och köpa nåt som passar hela deras stil och som de aldrig ångrar. Inte jag. Har köpt nya stövlar. Skitnöjd precis efteråt. Nu klämmer de och skaver. Dessutom hade jag aldrig tänkt att jag skulle köra cowgirl-grejen. Föll dit ändå. Blir hög som ett hus i dem, eller väldigt lång. Måste nog byta imorn. Ska bara kolla med stil-Lexy först. Han brukar veta.

Mina klädköp är oftast helt slumpmässiga. Det finns ingen genomtänkt filosofi bakom min grymma stil. Det bara blir. Ungefär som alla andra val jag gör. Beror på vilket humör jag är på, vilken film jag senast sett eller vem som är min shopping-polare. 
Temat är kanske ändå kvinnligt, svart, rött och grönt. 

Det jobbigaste är när man inser efter två veckor i ett par dyra jeans, att de sitter som skit. Ingen återvändo. Bara att gå där med sömmar som sticker in i rumpan, och tyg som påsar sig vid knäna. Eller så ligger de där i garderoben som ett dåligt samvete varje gång man öppnar dörren.

Trodde aldrig jag skulle sjunka så lågt som att skriva om kläder på min blogg. Nu är det gjort. Och jag skäms.